…

Vet inte hur jag ska göra för att vara glad?
Hur jag fixar så min mun ler.
Kan int elängre komma på något som får mig skratta.

Känner inte igen mig själv längre och det går ut
över människor jag bryr mig om. DET suger.

Måste komma på en lösning på denna
nedåt gående spiral, detta är inte ok.


PUH, ibland vet man helt enkelt inte vart man ska börja.
Och den enda som kan, ska och bör veta är jag själv.

Vet inte hur jag ska göra för att vara glad?
Hur jag fixar så min mun ler.
Kan int elängre komma på något som får mig skratta.

Känner inte igen mig själv längre och det går ut
över människor jag bryr mig om. DET suger.

Måste komma på en lösning på denna
nedåt gående spiral, detta är inte ok.


PUH, ibland vet man helt enkelt inte vart man ska börja.
Och den enda som kan, ska och bör veta är jag själv.

 

 

Så svårt att inte skrika ut de som fyller kropp och själ

att bara vara som inget hänt

Scchh tyst

liv.

River ur blad på blad.
Hur tjock kan en bok vara.
Visionen om enkelhet föll pladask.

Tittar ut, ser en film om den jag var.
I ett fönster som baklänges spelar upp
ett trasigt liv på repet.

Ljudvågor om framtid hackar sig fram
på en lp, som haft tur att leva sig in i tiotalet.
jag vill laga dig med tejp.

Känner smaken av framtid,
som blandas med dåtidens ångest.
Vad smakar min nutid.

Du satte namnet på på det.
Du gav det bokstäver av den tragiska sorten.
Du sa att det hette liv.

så viskar du i mitt öra, det är dags att ge sig av,
Tunga steg i motsatt riktning ses vi igen?
ord fulla av löften, trasiga för länge sedan.
blicker som talar om det sm i dag inte spelar någon roll.
Jag önskar att du aldrig tagit min hand.
Om inget hänt hade dagen inte varit så tung.

 

 

Vissa dagar är värre än andra.
Då gör ofta David Urwitz mig sällskap.
Vi förstår varandra.
Just nu spelas låten Allt jag sa på repeat.
Jag försöker ta varje dag som det är den sista
men det är svårt att vara lycklig när det
som får mig lycklig inte har några avsikter
att vara lycklig med mig.

Vissa dagar snurrar det mer än andra.
Då försöker jag tänka tillbaka på det som var.
Men varför hålla fast i minnen spunnet av socker
allt har ett slut. Varför kan inte bara jag acceptera
att detta var slut innan det ens började.
Att det faktiskt aldrig varit något.


Vissa dagar vill jag leva mindre än andra.
Försöker tänka på det som finns kvar.
försöker tänka på det som får mig
att gå framåt på stigen.
Men ack vad jag vill lägga mig ner
bkunda för en stund en livs tid mer eller mindre.


Det värsta är att jag tappat tron på dig.
på allt du sagt allt du står för.
Inget känns längre som verklighet.
det kanske är så att allt bara var ett spel
o jag blev game over.


Vissa dagar önskar jag mer än andra
att du bara försvann från allt som har med mig att göra
dagar, nätter och allt emellan.

 

Förföriska drömmar innehållande minnen av dig.

Tysta meningar men som talar tydligare är någonsin.

Ensamma stunder bortom det som en gång var.

Men ändå är du närmare mitt hjärta

näramare än någonsin förut.

Jag går sönder.
Kan inte andas.
Önskar mig lugn.
Vill bara få stanna upp.
Det enda jag vill är att
få lite luft.
Bara kunna andas.