…

 

 

utan inbördes årdning så är de här

så mycket ögon godis att jag självdör lite. eller GANSKA mycket.

Jag som trodde att jag älskade män med kort hår.

Tydligen inte för ser ni någon rakad skalle?

 

Vill du gifta dig med mig? eller du? eller snälla Brody kanske du?!

 

BÄSTA TIDEN ÄR:

kl 17.00 då jag får inta min dagliga dos av champis!

Det är liksom det som gör vardagen värd att utsättas för

(vill bara skryta om att i april är det 1 HELT år utan coca cola de ni FUCKERS! )

 

HAN ÄR VÄL EN SÖTGÖTE!

 

 

Svårt att vara hel när det som skapar helheten är för långt bort.

Svårt att andas när syret är på avstånd stort nog att få den bästa att misströsta .

Svårt att se när det enda jag vill är att blunda, utan dig är jag mörkrädd.

 

 

Du målar ord i pastell och formar meningar med fjärillstunn poesi.
Du fångar snöflingor med tungan och påminner mig om bardomens igår.
Men som en flyttfågel är din närhet lika skygg som vingar för frost.
Jag önskar att tiden fanns på min sida men jag vänjer mig ganska fort
att avstånd blivit vardag.  Att en röst agerar närhet och ord skrivna av
minnen från förr. Men jag finner mig i dagens löften om en framtid för oss.