…

Du målar ord i pastell och formar meningar med fjärillstunn poesi.
Du fångar snöflingor med tungan och påminner mig om bardomens igår.
Men som en flyttfågel är din närhet lika skygg som vingar för frost.
Jag önskar att tiden fanns på min sida men jag vänjer mig ganska fort
att avstånd blivit vardag.  Att en röst agerar närhet och ord skrivna av
minnen från förr. Men jag finner mig i dagens löften om en framtid för oss.

Det finns saker i livet som man ska vara rädd om.
som man ska vårda och som man ska vara försiktig med.


En av de sakerna är vänner en av dem är MALIN Vi har inte känt varandra speciellt länge, men ändå är det den människan jag litar mest på i hela världen. Det är den människan som jag har skrattat så mycket med att jag nästan gått sönder, men även fått torka så många tårar, och vet ni. Hon gör det jämnt hon finns alltid! och det är så vackert att ha en själsfrende som alltid finns, MEN jag tar henne ALDRIG förgivet. Jag uppskattar varje dag med henne varje fika, eller ciggaret i telefon. Jag antar att ni som jag kan tycka det är svårt att visa någon hur MYCKET den BETYDER. För Malin betyder så otroligt mycket för mig och jag har börjat tänka hur klarade jag mig innan, hur klarade jag av vardagen utan en så otroligt speciell människa i mitt liv? Det är inte alla som har en vän som lyser upp som soleneller som finns under natten och visar vart stigen leder hän. Jag kommer alltid finnas för henne jag kommer alltid försöka vara en lika bra VÄN som hon är mot mig. Och det är svårt vill jag lova det är SVÅRT att vara lika bra som henne. för hon har inga brister i mina ögon mer än att hon aldirg sätter sig längst fram någon gång. Och de ska jag ta tag i att hon gör. För hon tänker för tok på lite på sig själv. O jag ska finnas till den dagen hon gör det, och föresten alla daagar efter det också för hennes vänskap skulle göra så otroligt ont att mista.

Det jag vill säga är att alla ni som har en vän så som jag har malin, TA HAND om den, visa uppskattaning ta aldrig för givet. Uppskatta alla stunder stora som små. För att ha en själsfrende en bästa vän en ängel är få förunnat.

Jag ska ändra min inställning
Jag ska ta en sak i taget
Jag ska börja uppskatta
Jag ska börja se framåt
Jag ska bli mig själv

Försöker ta varje dag som den kommer.
Men det är svårt när så mycket tankar famlar om kring.
Är så glad att jag har mina otroliga vänner, mina fantastiska
underbara goa vänner. Som ORKAR stå ut med mig o mina tankar.
Jag hoppas att allt börjar ordna sig i huvudet snart, för jag blir
tokans trött av att bara gå runt och tänka, vrida och vända på saker
precis hela tiden…

over and out.

I Bland snubblar jag på tanken…

 

Sitter o försöker lära mig ps, inför stundande prov.
Jag blir helt ärligt JÄVLIGT frusterad måste jag säga.
Men de har nog med att göra att de flesta i klassen
har ngn form av förkunskap…
MEN JAG!!! har blundat (kanske medvetet eller omedvetet)
För att den dagen jag vill bli grafisk formgivare
(som jag tror att jag vill bli? ni som känner mig vet hur jag är
ena dagen lastbilschaffis, andra läkare, tredje ngt helt annat
nog talat om det…)
men i allafall JAG har blundat som en tok för denna stund
att jag en JÄVLA dag faktiskt måste lära mig skiten…

Menmen sitter med moderskeppet just nu som en nobie
och försöker lära mig grunderna....andas andas… andas malena FÖR HELVETE!

Förvirrad av det mesta just nu. Får liksom ingen kontroll på något.
Och jag vet inte hur jag ska stoppa den karusell som snurrar.
Försöker just nu ta dagen som den kommer, men det är knappt
att jag klarar av det.

Jag ska försöka rannsaka mig själv mer i vad jag vill och vart jag vill,
för just nu vill jag ingenting och så har jag aldrig varit förut?
vart tog den målmedvetna människan vägen, som alltid hade
blicken riktat rakt fram och med stadiga kliv tog sig dit hon ville?

 

Hösten kom som vanligt och kicksparkade mig i ryggen

varför gör det alltid lika ont....